En ny studie avslöjar en åldrandeprocess hos människor som vi tidigare inte kände till
En av de mest intressanta aspekterna för vetenskapen handlar om möjligheten att upptäcka vilka mekanismer som reglerar livslängden: en ny studie har lyckats identifiera en av processerna som kan minska den.
Utbyte av RNA-molekyler involverade i åldrandet
Pixabay
Det finns många faktorer, både interna och externa, som kan påverka livslängden. Vetenskapen fortsätter dock att utforska de mystiska genetiska mekanismer som kan göra livslängden längre, eller omvänt, minska den. En ny forskning har upptäckt något som har stor betydelse och det handlar om RNA-molekyler, nämligen ribonukleinsyra. Bland de system som cellerna i de olika vävnaderna använder för att kommunicera finns utbyte av RNA-molekyler.
Ribonukleinsyra, i kemi, är en polymer molekyl som är involverad i olika biologiska uppgifter för kodning och avkodning, reglering och uttryck av gener. Genom DNA-transkription syntetiseras den genom en process där en DNA-sträng kopieras till motsvarande RNA-sträng. Under några experiment som involverade nematoder av arten Caenorhabditis elegans, även känd som ålmaskar, insåg teamet av forskare från UNICAMP University i Brasilien, att när denna kommunikation förändras minskar organismens livslängd.
En försämrad kommunikation mellan RNA-molekyler förkortar livslängden
Science Direct
Studien, finansierad av São Paolo Research Foundation, ger därför ett viktigt bidrag till att förstå åldrandeprocessen och dess konsekvenser för organismen.
"Hos däggdjur tyder växande bevis på att överföring av små RNA mellan celler är utbredd och används i olika fysiologiska sammanhang", står det i studien.
Marcelo Mori, biologiprofessor på UNICAMP och medförfattare till studien förklarar:
"Tidigare forskning har visat att vissa typer av RNA kan överföras från en cell till en annan, förmedla kommunikation mellan vävnader. Det som inte var klart, vilket vi har kunnat visa nu, är att förändringar i mönstret för denna 'konverstion' mellan RNA-molekyler kan påverka åldrandet."
Denna mekanism måste vara perfekt reglerad för att inte förkorta livslängden: "Vi upptäckte att om en vävnad ökar sin förmåga att absorbera vissa typer av RNA från det extracellulära mediet, slutar detta med att ha en inverkan på organismens livslängd."
Systemisk intracellulär/extracellulär RNA-obalans
Freepik
Det är inte bara den avbrutna kommunikation mellan RNA och vävnader som påverkar livslängden, utan också den ökade förmågan att ta upp RNA från miljön, såsom bakterier i mikrobiotan. Forskningen inspirerades av upptäckten av RNA-interferens, som ledde de amerikanska forskarna Craig Mellow och AndrewFire till Nobelpriset i fysiologi och medicin år 2006. Genom att incjicera dubbelsträngat RNA i C. elegans nematoder upptäckte de att mekanismen för att tysta genen påverkade även andra vävnader och överfördes till avkommor.
Tidigare trodde man att informationen som är inbäddad i den genetiska koden bara passerade från DNA till RNA och fortsatte till proteiner, men Mellow och Fire visade att RNA kunde blockera denna passage. Forskarna förklarar:
"Vi ville förstå hur denna process kan störa viktiga fysiologiska funktioner relaterade till åldrandet. Tillsammans stödjer våra data idén att systematisk RNA-signalering måste regleras hårt och om det finns en obalans i den processen resulterar det i en förkortad livslängd. Vi har kallat detta fenomen för systematisk intracellulär/extracellulär RNA-obalans.".
På tal om nematoder, visste du att ett par C. elegans kom tillbaka till livet efter 4.600 år?
