Månen har tydligen "vänt" sig inåt under tusentals år: studien

av Titti Carlberg

14 April 2024

Månen har tydligen "vänt" sig inåt under tusentals år: studien
Advertisement

Även om människan har varit fascinerad av månen i tusentals år, är det bara på senare år vi har kunnat lära oss mer om vår naturliga satellit. Vi har nyligen fått veta att månen bildades efter krocken med en planet, lika stor som Mars, och att den sakta men säkert drar sig längre ifrån oss. En annan ny forskning har dock avslöjat en annan del av vår satellits historia: dess yta skulle tydligen ha vänts upp och ned under tusentals år, tills den antog sin nuvarande form. Men hur är det möjligt?

En magmamåne som varat i tusentals år: den revolutionära studien

Skildring av Theias påverkan på Jorden

NASA/JPL-Caltech

Studien som genomfördes av University of Arizona publicerades i Nature Geoscience utgår från den senaste kunskapen om hur månen bildades. Faktum är att för ungefär fyra och en halv miljard år sedan kolliderade en planet, lika stor som Mars, med namnet Theia, med den tidigare Jorden. Konsekvenserna skulle ha varit enorma, så pass att planetens mantel fortfarande bär spår av den, men tillät dock bildningen av månen tack vare mängden magna och skräp som drevs ut i rymden. Den senare skulle ha kondenserats och stelnat med tiden och därmed bildat vår satellit, en allmänt accepterad berättelse men med oklara detaljer.

Nyligen undersökte forskare från University of Arizona okända detaljer om månens bildning. Vår satellit skulle ha svalnat snabbt och bildat en mantel och en ytlig skorpa där obalansen dock varade länge. Det täta materialet som bildades av magman deponerades inuti månen och blandades därefter med manteln innan det steg upp till ytan i form av titanrika flöden. I praktiken skulle månen ha vänt sig upp och ner flera gånger med tiden.

Advertisement

Månens titan i en tidigare studie

Månens ilmenite och gravitationella anomalier

Adrien Broquet/University of Arizona & Audrey Lasbordes

Att månens titanlager skulle kunna bete sig oväntat är dock inget mysterium. En tidigare studie, före den från University of Arizona, hade redan upptäckt hur ett tätt lager av titanrikt material under månskorpan kunde migrera mot delen närmast oss. Studien utfördes av Nan Zhang från universitetet i Peking, som visade att den inre delen av vår satellit var mer dynamisk än vi kunde ha förutsett.

Den senaste forskningen jämförde simuleringarna med gravitationella anomalier från NASA:s GRAIL-uppdrag. Dessa anomalier skulle stämma överens med ett lager av ilmenit, järn- och titanmineralet som bildades när månmagna stelnade, under månskorpan. Sänkningen av dessa lager skulle därför ha inträffat för mer än 4,22 miljarder år sedan, några 100 miljoner år efter kollisionen mellan Theia och den tidigare Jorden.

Studiens framtidsplaner är att utforska månen

NASA

Bevis på månens gravitationella anomalier, på grund av blandningen av skikten under jordskorpan ger en tydligare bild av den interna dynamiken hos vår satellit. Som vi nämnde i början av artikeln, trots att bilden överlag är tydlig, finns det fortfarande många detaljer att förstå. Har till exempel månens inre vältning också påverkat den stora skillnaden mellan den ljusa och mörka sidan på vår satellit? Det kan endast framtida forskning svara på.

Sanningen är att studien från University of Arizona är baserad på material som rapporterats från de första rymduppdragen och på simuleringar som utförs idag. Av denna anledning väntar vi på de nya utforskningarna av NASA:s Artemis-uppdrag, som kan göra mycket mer än att möjliggöra mänsklig närvaro på månen. De kan hjälpa oss att avslöja vår satellits hemligheter, även de som är begravda under dess skorpa.

Advertisement